FAMILJEN BERONIUS
Familjen Beronius svit har utsikt åt två håll. Ena sidan mot Slottsplan och den andra mot Äppellunden där det finns utgång till en privat uteplats. Makarna Beronius förvaltade hela slottsgården en gång i tiden, så det passar sig väldig bra att man från rummet har god sikt över slottets omgivningar.
Agronom Curt Beronius blev handplockad till Häringe från Berga Lantbruksskola, där han arbetade som lärare. 1937 tillträdde herr Beronius posten som förvaltare och arbetade sedan som Wenner-Grens närmaste man på Häringe fram till pensionen 1965.
Häringe Säteri drevs på den tiden som ett forskningsprojekt. Gården samarbetade bland annat med Ulltuna Lantbruksuniversitet och Veterinärhögskolan. Det var en omfattande uppgift att driva Häringe med avelsdjur, mjölkkor, grödor, handelsträdgård och skog. Uppdraget lyckades tack vare alla i arbetsstyrkan – befallningsman, bokhållare, rättare, stallförman, ladugårdsförman, fiskare, trädgårdsmästare, arbetare och lantbrukseleverna. Curt hade gott stöd av sin starka och rättframma hustru Britta, som efter Marguerite var Häringes andra dam. Paret bodde med sina tre barn just i denna flygel. Britta, som gått på konstfack och utbildat sig till kartritare var en av de få på gården som vågade säga emot direktör Wenner-Gren och hans ibland orealistiska krav. Britta gick gärna klädd i jeans och bar ytterst lite make up. Ändå var hon så elegant att hennes totala motsats – den luxuösa Marguerite – en gång yttrade: ”Britta, I know you’re a lady.”
Livet på Häringe delades in i två delar. När slottsparet var hemma, från midsommarfesten till 15 oktober, gällde det att hålla sig undan och inte störa. Men när de inte var på plats låg slottet i malpåse och Häringe var bara som en vanlig, större gård på landet. Barnen på gården hade då stor frihet, så länge de aktade sig för de tre elaka hundarna som vaktade slottet tills matte kom tillbaks.
Den försommardag då paret Wenner-Gren återvände togs de emot i allén av den blomsterbärande förvaltarfamiljen. När dörren till parets Rolls Royce slogs upp doftade det alltid starkt av puder och parfym. Marguerite, som inte var direkt känd för att vara snäll, hade med sig små presenter från Mexiko, ibland från den egna silvergruvan. Vissa smycken finns ännu idag i familjen Beronius ägo.
